Vill bara dela med mig av denna fantastiska video, tycker att den talar för sig själv. Vilket otrioligt arbete de gör för hundarna och fantastiskt att se vad hundarna gör för dem. Ett fint ordspråk lyder: Av en hunds vänlighet kan man lära sig hur människa borde vara.

Att Hubbe är blind är inget som jag tänker på längre, man har lärt sig att leva med det och att anpassa sig efter hans synfel. När jag först fick veta att han kommer att bli blind blev jag förkrossad men bestämde mig med en gång att inte ge upp. Vi började med att han fick en liten hink, en helt vanlig "sandlåde hink" som han fick bära i handtaget under promenaderna. Varje gång det kom en trottoar eller något annat vi skulle ta oss upp för så slog hinken emot istället för den lilla nosen och jag sa tydligt UPP UPP varje gång. Nu tar han sig fram utan problem på promenader ,genom bergen och upp för trappor. STOPP är också ett ord som han reagerar starkt på, när jag säger stopp så är det stopp annars riskerar man att krocka med tex, sandlådan, dörren osv. Jag är bara så imponerad och samtidigt stolt över min Hubbe.

Men medans andra oroar sig över hans blindhet börjar jag bearbeta att han blivit äldre. De senaste månaderna har jag märkt en tydlig förändring. Han är fortfarande pigg och glad, livet är toppen men det är de små detaljerna man lägger märke till. Förut har vi alltid tagit en lång morgonpromenad ca 1 1/2 timma och sen har vi varit ute och sprungit 1 timma på eftermiddagen. Nu är det 1 timmas promenad på morgonen och sen några kortare rastningar under dagen. Han vill fortfarande vara i centrum och älskar att busa med bollen och de andra vovvarna men han är lika nöjd med att få ligga i soffan och bli ompysslad. Men vad som tydligt märks är att han måste kissa oftare, vilket är vanligt när de kommer upp i åren. Så sedan några månader tillbaka har vi gått upp 04:20 och tagit våran entimmas promenad på morgonen, jag vet att han gärna hade sovit längre men för att han ska få en stunds egentid innan dagis och hinna komma ut innan lämningarna sker mellan 06:00-09:00 har detta blivit en rutin för oss. På helgerna brukar vi däremot försöka unna oss en sovmorgon till 07:00.  

Oj vad bortskämda vi blir utav det här vädret. Det är så skönt att kunna ha dörren öppen och låta dem röra sig fritt mellan utegården, altanen och insidan. Men hur skönt vi än tycker det är så får vi utgå ifrån hundarnas bästa, trots att de tycker att vi är super tråkiga när de får gå in för att varva ner och komma bort från solen en stund. Just nu har jag en liten stund över nu mellan hämtningarna av dagens gäster och när jag sätter mig ner för att skriva ser jag hur alla ligger utslagna runtom i lokalen. Det är så härligt att se hur nöjda de är, det hörs även genom snarkningarna som vibrerar här inne. Idag har vi välkomnat Veiron till sin första dag på dagiset och även lilla Henry är tillbaka, som vi har saknat den lilla busen.

Välkommen till dagis Veiron

Knatteligan på förmiddagspromenad Henry, Veiron & Nova

Söta Henry

Messi & Diva

Puss puss Sami & Henry

Hubbe & Harley tar en behövlig paus under promenaden

Veckorna går så otroligt fort och vips så va det måndag igen. Tiden bara sveper förbi och snart går vi in i maj vilket innebär att vi redan haft öppet i två månader.  

Vi fortsätter att njuta utav det fantastiska vädret och som jag tidigare sagt så märks det lika mycket på hundarna att de njuter, det riktigt sprätter i benen på dem. Idag kom hela gänget ut på en lång gemensam förmiddagspromenad innan det var dags för lunch, givetvis han vi även med lite bus i rastgården innan dess. Men det tog inte lång tid innan de var nöjda med dagens vila och ville genast ut igen. Nu är dagens promenader avklarade och vi fortsätter njuta av vädret på utsidan innan det är dags för hemgång.

Härliga killen Harley

Alva har koll på grabbarna Romeo, Messi och Harley

Puss Puss Messi och Harley

Amigo hjälper till med faktureringen

Vilken fantastisk helg vi haft, solen har strålat och vi har bara gjort precis det vi känt för utan några måsten! 

Som många redan vet är våran Hubbe blind, inga lindriga synfel utan helt blind. Många tar väldigt illa upp när jag berättar detta och tycker synd om honom, vissa tycker till och med att det är fel av mig att låta honom leva. 

I början tog jag väldigt illa upp men sen insåg jag att har man själv inte upplevt att leva med en blind hund vid sin sida så är det förmodligen den första reaktionen man får. 

Jag älskar min hund, Hubbe är det absolut bästa i mitt liv men ända sedan den dagen jag fick beskedet att han kommer att bli blind har jag hela tiden utgått ifrån hur han mår, hur hans livskvalité och livsglädje ser ut. Självklart innebär detta många förändringar för alla i Hubbes närhet men det tänkte jag berätta om vid ett senare tillfälle. Hubbe är som sagt en kille full av energi och livsglädje trots hans blindhet  vilket ni kan se i klippet. Nu laddar vi batterierna inför en ny härlig vecka på dagiset tillsammans med våra fyrfota vänner. 

Veckorna går så fort och det är redan fredag, igen. Idag är det endast Love och Doris som är här å Hubbe såklart!
Efter en härlig förmiddagspromenad passa vi på att köra lite utomhusaktiviteter och njuta utav vädret vi bjuds på. Leversnittar är en solklar favorit hos detta lilla gäng, men för att få en godis måste man först använda nosen och finna den.
Nu är det lunch, Hubbe och Doris har lagt sig till rätta för en stunds vila medans lillgrabben Love springer in och ut i aktivitetsrummet och hämtar leksak efter leksak tills han funnit just den han vill ha.

Godis sök

Doris är fullt medveten om att det finns mer godis i mina fickor.

Vatten är så roligt

Goaste valp magen

Det är tidig morgon på dagiset och i väntan på att dagens gäster anländer tänkte jag berätta lite om Hubbe och hur vi fann varann.

Den 17 oktober 2004 en dag  innan min 18-årsdag tog min familj med mig på en tur med bilen, jag hade då länge sagt till dem att jag ville ha hund, en egen hund, eftersom vi alltid haft hund i familjen. Men jag hade redan då väldigt bestämda åsikter om vilken typ av hund jag ville ha och det var inte denna typ av blandras jag tänkt mig.

På väg till uppfödarna berättar de att det finns två kullar, en berner sennen mix och en labrador mix, hela familjen ville att jag skulle titta på kullen med de lurviga små sennen valparna som såg ut som små nalle björnar, men min blick fastnade direkt på en lite rädd killsom satt längst bort i valphagen, utstött från de andra, det var kärlek från första ögonkastet och det är här våran resa börjar.

Dagen efter, den 18 oktober kom han hem, min egna lilla valp och jag har nog aldrig varit lyckigare. Jag tog bort benen från min säng för att komma närmare honom på natten, han skulle ju ligga i sin bädd, trodde jag. Sen den dagen har vi alltid delat både täcke och kudde. Vart jag än har varit eller gjort så har Hubbe alltid varit med, ja nästan alltid iallafall. När Hubbe kom höll jag på med mitt körkort och hade endast moppe att transportera mig med, vi bodde då långt ute på landet. Men nu hade jag Hubbe, och jag var ju tvungen att ta mig till stallet, så moppen blev ett minne blott Jag tog en stor ryggsäck och sen började vi gå första biten och när han inte orkade mer satt det lilla knytet i min ryggsäck, man såg endast dessa stora dumbo öron och en liten nos sticka upp. 

När jag tänker tillbaka så har jag svårt att minnas hur livet såg ut innan Hubbe kom till mig, det är otroligt hur mycket en hund kan betyda, all denna kärleken, min bästa vän, my number one. Att det snart är 11 år sedan vi träffades första gången känns helt otroligt och jag är evigt tacksam för alla dagar jag får dela med honom.

Snabb fakta om Hubbe

Född: 2004-08-20

Ras: 50% Labrador 25% Cocker spaniel 25% Setter

Färg: Svart med vita tecken

Äter: Allt som matte lagar, seniorfoder, samt kosttillskott som glykosamin, grönläppad mussla och fitline

Gillar: Bli bortskämd i soffan, promenader, bus med bollen och att bada.

Ogillar: Ljudet av när matte knäcker ägg eller skalar dem.

Favoritleksak: Bollen

Favoritgodis: Märgben

Det bästa med honom: Att han är den han är, finns inget jag vill ändra på, trotts några hyss då och då.

Hubbe 2 år gammal

Hubbe 10 år gammal

Äntligen har solen kommit tillbaka efter 2 dagars intensivt regnande och det märks att vovvarna är lika tacksamma som vi. Erika är för tillfället ute sista rundan med Alva och Sami samtidigt som Gazze, Diva och Messi har fullt upp med varandra i rastgården. Love har de senaste dagarna fått ta det lugnt med pensionären Hubbe då han gjort sig lite illa i ena frambenet, men det innebär inte att hyssen och busandet gått ur honom, kanske finns det något gott kvar på bordet sedan dagisfröknarna åt lunch.

Messi, Diva och Gazze

Dagisets maskot Love