Vilken händelserik vecka det har varit, de flesta dagarna har dagiset nu full beläggning vilket är superkul! Det ringer fortfarande och dagiset har bara de senaste två veckorna fått flera nya gäster. Jag skulle gjort en uppdatering i fredags men tyvärr har inte tiden räckt till.
I torsdags var jag och Sara på föreläsning hos Hundakademin ämnet gällde stress hos hund, så intressant och lärorikt. Hur mycket ska hundarna leka med varann? Mår de dåligt/har de tråkigt utav att vila? Hur mycket ska de vila? Är boll och pinnkastning bra? Ja det var hur mycket som helst, och återigen handlar det om att utgå ifrån den enskilda individen, samtidigt som man får se till vilken ras man har och anpassa det därefter.
Som rubriken säger så har vi nu både senior och valp i hemmet. Loke är äntligen hemma och det är så mysigt med valp igen. Precis som med Hubbe så kommer jag gå min egna väg vad gäller uppfostran, när han ska följa med osv. För mig är det viktigt att man hittar sin egna väg och vad som passar dig och din hund och inte "snöar" in på ett spår som känns fel bara för att det står i en bok osv.
Som jag sagt tidigare så är det många som har ont av att Hubbe är blind, senast i förrgår fick jag höra "hur synd det är om honom" " varför har du kvar honom" samtidigt som man lade märke till en "fästing" på hans kind som jag förklarade är en ålderdomsvårta, alltså helt naturligt för en gammal hund och inget farligt. Nu vill jag poängtera att jag gärna pratar om Hubbes synfel och hur det är att leva med blind hund samt de små vårtorna osv. MEN det är skillnad på frågor och att på ett "finare" sätt säga att han borde gå vidare. Hur skulle världen se ut om alla med synfel inte fick en chans, samma gäller åldrandet, med åren kommer små skönhetsfel som även det tillhör det naturliga. Jag är van och har lärt mig att bara ignorera vad andra tycker och tänker. Man kan ta bort en vårta men då måste han sövas och så länge han inte har ont utav den så låter jag naturen ha sin gång. Hubbe är som sagt min bästa vän och jag skulle aldrig låta honom genomlida något som inte är bra för honom.
När jag fick Hubbe för snart 11 år sedan öppnade vi upp dörrarna för det första hunddagiset och pensionatet som jag varit med och drivit. Redan från start fick Hubbe följa med och detsamma kommer även att gälla för Loke. Han kommer att vara med från och med i morgon. Även detta ett hett ämne, men jag är helt trygg med att han kommer att vara med, och efter att ha tillbringat helgen med honom så kan jag till 99% säga att han kommer att lägga sig till rätta och vara trygg med det.
Han kommer däremot inte att leka med dagisgästerna ännu och jag är ledsen att säga det men jag kommer inte häller låta någon hälsa på honom. Nu kommer jag att ge honom tid att anpassa sig till våra rutiner både hemma och på dagis.
Jag hoppas att ni haft en lika härlig nationaldagshelg som vi haft. Nu laddar vi batterierna inför en ny härlig vecka på dagis! Vi ses i morgon!