Precis som rubriken säger så har vi haft en riktig mysfredag här på dagiset och den är inte slut ännu. Som de flesta fredagar så har även denna varit lugn. Promenaderna är avklarade för dagen och det är snart dags för de första gästerna att åka hem. Milton har haft sin första dag på dagis och han fann snabbt en vän i Nova som glatt visade honom bollhavet. Vi önskar honom varmt välkommen till oss. Dagisets maskot, charmtrollet Love kom även för att mysa idag och det är så fantastiskt att se framstegen och att han blir bättre och bättre. Ozzie har fortfarande lagt beslag på Charlies ekorre och i aktivitetsrummet var det han som tog kommandot i tunneln. Medans dagens gäster fick en stunds vila mellan promenader och aktiviteter tog Lilliane hand om dem och jag och Hubbe åkte till Enya på Hälsö för en promenad och aktivering, vilket båda tyckte var superkul, den första kvarten var jag inte speciellt intressant, de hade helt enkelt mycket roligare med varandra.

Välkommen till dagis Milton

Dagiset maskot och charmtroll, Love

Nova visar Milton hur det går till i bollhavet medans Hubbe och Love har fullt upp på annat håll

Ozzie har tagit över tunneln

Enya och Hubbe under en härlig tur på Hälsö

Enda sedan barnsben har jag omgett mig av djur, jag har i ärlighetens namn föredragit att umgås mer med djur än människor. Missförstå mig inte nu, självklar älskar jag att umgås med familj och vänner, men de som känner mig, speciellt min mamma, kallar mig ofta för "ensamvarg" Men faktum är att jag aldrig kännt mig ensam, jag har alltid haft min familj och vänner som accepterat att jag hällre varit i stallet till 00:00 på natten än gått på bio med dem.

Jag har alltid älskat alla mina djur (från kaniner till hästar) villkorslöst och av hela mitt hjärta men sen Hubbe kom in i mitt liv förändrades det. Inte att jag slutat älska de andra, verkligen inte, även om banden var starka till både hästarna, hundarna och kaninerna så är det något speciellt med Hubbe. Det finns ett band som jag inte kan förklara, kanske förstår ni som själva upplevt samma sak, man äskar alla sina djur precis lika mycket men det kommer alltid ändå finnas just den hunden, katten, hästen, ja vad de nu än kan vara för djur som betyder och är något speciellt!

Av tidigare erfarenheter har jag accepterat att de blivit gamla, att de är sjuka och jag skulle aldrig låta djuren lida, det är min skylldighet att se till att de har det bra. Självklart har jag gråtit och känt en förtvivlan och saknad vid varje tillfälle när en vän gått vidare men ändå accepterat att det faktiskt är så det är.

Men för att komma till sak så är det nu två år sedan jag märkte att något var fel med Hubbes bakben, det ena var lite större än det andra. Han visa varken tecken på att ha ont eller att det skulle besvära honom på något sätt, han var fortfarande lika glad och sprudlande. Vad jag kunde märka var att han behövde mer hjälp om han skulle in i bilen, upp i soffan osv, men min enda tanke var att han nu faktiskt var senior.Jag bestämde mig ändå för att åka till veterinären men vad jag fick höra efter ett antal prover, röntgen bilder och ett flertal utlåtande från olika veterinärer är att Hubbe har en tumör. Ingen elakartad men det är ändå en tumör och jag kände hur hela min tillvaro rasa samman. Min fråga blev givetvis hur vi går vidare?! Tyvärr går den inte att operera bort då den sitter så dumt men vi kan amputera benet eller hoppas på att de inte växer mer, vilket skulle vara väldigt osanoligt.

Jag åkte hem med chocken att min bästa vän hade en tumör och med vetskapen sedan ett halvår tidigare att han skulle bli blind inom ett par år. Men jag bestämmde mig för att inte ge upp, jag ska göra allt för att han ska få finnas kvar hos mig, jag började googla, höra mig omkring och började med diverse olika tillskott, kosta vad det vill han är min bästa vän och med den livsglädjen han visa och blicken i hans ögon som sa att han inte är redo att gå vidare så startade kampen mot tumören. I dag är Hubbe fortfarande lika positiv och livsglad, om än något tröttare vilket har sin naturliga förklaring och helt okej när man börjar bli gammal. Vi går på regelbundna hälsokontroller och veterinärerna är lika chockade varje gång, tumören har vuxit men väldigt väldigt minimalt. Han har fått tabletter som vi får ge honom vid behov, jag har märkt av att han blir stel vid kallare väder, vilket är väldigt vanligt men nu till vad jag vill komma fram till. ATT INTE GE UPP! Du som ägare känner din vän allra bäst, våga chansa och kämpa för din vän, dock inte på bekostnad av smärta hos hunden men jag tror ni förstår vad jag menar. Ni vet som sagt att Hubbe är blind, lika glad ändå, och tack vare er och era vovvar som gästar oss varje dag, som lyfter upp denna gamla man så vet jag att han kommer att finnas hos mig, oss under en längre framtid. Så från botten av mitt och Hubbes hjärta, ett stort tack till er som lämnar era käraste vänner hos oss varje dag, vi är evigt tacksamma!

Vilken härlig dag vi haft, precis som alla andra dagar, trotts ovädret som svepte in i morse och under lunchen. Idag var som sagt den första dagen då vi gjorde ett hembesök, så kallad Dog walking där vi tar med vovven ut på en promenad och aktivering. Jag fick äran att träffa Enya, en superhärlig och positiv tjej full med energi. På tal om energi så har våran bus Messi funnit sitt rätta jag igen och hållt igång de övriga gästerna med hans lekfulla attityd. Vi har även fått besök utav lilla Ozzie som kommer att tillbringa helgen tillsammans med oss som pensionatsgäst tillsammans med Charlie: Dessa två små killar blev vänner under Ozzies besök i tisdags och det dröjde inte länge innan det var full aktivitet mellan dem, Ozzie har nu lagt beslag på Charlies ekorre och hållerhårt i den, dessa små busfrön.

Nu är det bara Harley som väntar på at få åka hem och efter det är det dags att börja städa för dagen. Hos oss får hundarna verkligen vara hundar och vi kan busa, dra in löv och annan smuts, men när dagen är slut är det otroligt viktigt att hela lokalen rengörs grundligt, damsuga, damtorka, byta filtar, kuddar och mattor osv. Inte för våran skull utan för hundarnas. (Jo lite för våran skull också kanske) Men framför allt för att hundarna skall få vistas i en ren och fräsch miljö där de kan känna sig trygga.

Busfröna Doris och Nova

Tittut Divan

Här har vi premiärtjejen för Dog walking, Enya

Välkommen till oss lilla Ozzie

Härliga Harley

Våra fina boxar med hemma känsla och rent å snyggt skall det vara

Godmorgon där ute, fy vilket väder som sveper in över oss, vart tog solen vvägen? Igår var är fullspäckad dag, precis som denna kommer att bli när dagiset fylls upp av våra fantastiska gäster. Det är så härligt att se dem tillsammans, hur de skapar ett vänskapsband  och bildar ett litet gäng, dagisbästisar helt enkelt. De flesta på dagiset går tillsammans men precis som för oss alla så kan det ibland förekomma lite små gnabbande, vi är ju alla olika och måste acceptera varandras olikheter, men det viktigaste är att alla får tid att synas och känna av kärleken och gemenskapen som vi strävar efter på vårat dagis. Messi är en underbar kille full med energi men igår var han lite trött pga ett veterinärbesök dagen innan, han är en grabb som alltid får igång resten av gänget och bjuder altid in till lek, men igår var han som sagt trött och det är helt okej, då får man vila och mysa med dagispersonalen lite extra. Givetvis stod resten av gänget som frågetecken i rastgården och väntade på honom, speciellt Diva som har förälskat sig i denna kille.

Idag är första dagen för för vår nya tjänst, Dog walking. Det innebär att en utav oss åker på ett hembesök och tar med vovven ut för en promenad. Promenaden är då på ca 20 min och man kan välja att lägga till extra aktivering ca 15 min. Pris och info för detta finner ni på vår hemsida www.hubbeshunddagisab.com

Morgonmys, Erika tillsammans med Albin, Henry och Hubbe

Första promenaden för dagen i det strålande vädret vi fick igår. Charlie, Diva och Hubbe väntar in Erika tillsammans med Gazze, Messi och Doris

Diva och Gazze letar efter godsaker som finns gömda i rastgårde, Messi förstår inte varför de inte vill busa med honom och bestämde sig för att gå in och vila en stund

Lunchrast med gänget, Hubbe, Diva, Alvin, Albin, Henry och Bentley

Dagen börjar närma sig sitt slut oc Hubbe passar på att ta en powernap innan det är dags att åka hem

Fy vilket väder som spökar på utsidan, jag hade turen att undkomma regnet under dagens promenader. Det var Erika tillsammans med Ville och Vera som fick ta det mesta av skyfallet. Idag har vi haft besök utav lilla Ozzie, en Chihuahua, som ska vara pensionatsgäst hos oss torsdag till måndag. Dagisgänget blev genast intresserade av den modiga lilla killen som traska omkring här och spanade in sina nya vänner. Strax efter att Ozzie lämnat oss för dagen kom Niki, en Alaskan malamute, som var här för att få ett bad och samtidigt få klorna klippta. Vilken härlig tjej, efter dusch och kloklippning samt en liten promenad blev det mys i soffan innan det var dags att åka hem. Jag talade precis med Lena, Loves mamma/matte och det är så härligt att höra att han mår bättre. Vi fortsätter hålla våra tummar och tassar för dagisets alldeles egna maskot Love och hans familj.

Ozzie, en tuff liten kille, här tillsammans med Charlie

Efter bad, kloklippning och en liten promenad förtjänar man mys i soffan

Jag vill passa på att berätta om en film som jag älskat ända sedan jag var liten men det är först i vuxen ålder som jag förstod vilket fantastiskt budskap filmen faktiskt har. En rekomendation till både vuxna och barn i alla åldrar.

Här nedan finner ni ett litet klipp från denna fantastiska film.

Jag kan inte understryka nog hur kul det är att dagiset redan blivit fullt vissa dagar. Visst är det skillnad på ur dagarna ser ut om det är fem eller tolv hundar men att omge sig av alla dessa fantastiska individer lyser upp hela dagen. När vi har full beläggning på dagiset blir morgongenomgången något längre för att kunna lägga dagspusslet på bästa sätt så att alla får ut precis vad de behöver, vilka vill gå på gemensam promenad, aktiveras tillsammans, bus i hagen osv, kanske finns det någon som är i större behov av egentid, kanske har man kommit upp i en ålder där man inte orkar lika mycket och då får man istället sitta med dagisfröknarna och mysa.  Är det en mindre grupp som idag hinner vi med att tex blogga utan att det går ut över hundarna, för hos oss är hundarna PRIO 1 och det är viktigt att alla får den tid de behöver. Precis som på vilket annat dagis som helst vare sig om du har två eller fyra ben så är alla olika och har därför olika behov.

Amigo, Doris och pensonatsgästen Charlie i aktivitetsrummet

Det var en måndastrött Messi som kom igår =)

Bus Ville har hittat favoritleksaken, nu släpper han den aldrig

Ville och Vera passar på att njuta medans det ännu är uppehåll

En härlig morgonpromenad tillsammans med Hubbe och Charlie 

Torsdagen på dagiset gick som alla andra dagar väldigt fort och bloggen glömdes helt av. Vi hade sett fram emot en helg med våra pensionatsgäster och att göra klart i utegården på dagiset. Tyvärr händer det ibland olyckor och min sambo bröt i fredags förmiddag armen vilket innebar många timmar på akuten.
Jag vill passa på att berätta och samtidigt tacka alla i min närhet som hjälper mig på dagiset och med pensionatsgästerna när jag behöver en extra hand eller som nu när olyckan var framme. Jag ser alltid till mina gästers bästa och även om jag befinner mig på en annan plats så är det viktigt för mig och för er som ägare att veta att fokuset alltid ligger på vovvarna och att de har det bra. Medans vi var på sjukhuset tog min svägerska Zandra med sig gästerna Romeo och Ludde samt Hubbe till bryggan medans resten av familjen fiskade. Som sagt, fokus ligger på hundarna och när man kommer hem till oss som pensionatsgäst räknas man som en i familjen och följer med på alla våra aktiviteter.
Eftersom olyckan var framme och det var högerarmen som blev drabbad har det tyvärr inte kommit upp något solskydd på dagiset under helgen men det kommer med hjälp av resten i familjen upp under nästa vecka.
I fredags kväll åkte Ludde hem efter en vecka med bus hos oss. Under lördagen kom en ny gäst, Charlie som kommer att tillbringa 10 dagar här. Hubbe fann en riktig vän i Romeo som även han varit hos oss den senaste veckan och åkte hem i morse. Det blir alltid lika tomt när de lämnar, man vänjer sig så fort vid att huset är fullt av hundar, en, två, tre eller fyra, jag bara älskar det!

Hubbe & Ludde på fisketur

Romeo var också med

Romeo och Hubbe njuter i trädgården

Zandras två barn Liam och Viola tillsammans med Romeo och Hubbe

Hubbe tar hand om vår nya gäst Charlie